Vågar du bli gammal och sjuk?
Sjuka sänds hem Idag har kvarboendeprincipen – att alla ska bo hemma så länge som möjligt – blivit vägledande för svensk äldrepolitik. Det är en ekonomisk fråga eftersom platserna på särskilda boenden är dyra. Men ju längre äldre bor kvar hemma ju sjukare och skörare blir de. Och vårdtyngden ökar för hemtjänstpersonalen.

Tidigare fanns det ganska gott om platser på konvalescenthemmen. Så är det inte idag. Nu har pendeln istället svängt kraftigt åt andra hållet. Det återstår endast, i bästa fall, korttidsboende för att återhämta krafter. Men där räcker platserna inte alltid till.

Hösten 2008 kom en rapport från Socialstyrelsen med namnet Kallelse till samordnad vårdplanering – hur gick det sedan? (Kan plockas ner från nätet). Där beskrevs fyra svaga äldre personer som alla fick avslag på ansökan om korttidsboende. Av rapporten, som gjordes 2007, framgick att de äldre skrevs ut från sjukhuset till det egna hemmet även när de hade stora svårigheter att röra sig och sköta sin hygien.

En majoritet var i riskzonen för undernäring. Bland kvinnorna hela 70 procent. Nära 60 procent var nedstämda. De var oftast smala, klena, vårdbehövande, ledsna och deprimerade. Majoriteten var kvinnor, 85 år och äldre, som bodde ensamma och skrevs ut till sitt eget hem.

En 93-årig kvinna beskrev hur svag och otrygg hon var. Hon grät varje dag. Det kom olika personer från hemtjänsten. En natt kom två stora karlar för att ta henne till toaletten. Hon var rädd.

En 83-årig kvinna, vikt 40 kg, var inlagd för luftvägsinfektion men hade också bensår, astma och hjärtvikt. Hon var dessutom deprimerad. Hon skrevs ut till hemmet men efter några dagar togs hon åter in på sjukhus där hon avled.

Hur många andra liknande fall finns det i landet och som inte beskrivs i rapporter eller når media? Varför nekas dessa svaga någon tids korttidsvård? En restriktiv beståndsbedömning. Ja, det var det naturligtvis. Men vad beror det egentligen på? Sparbeting i kommunen.och/eller platsbrist på korttidsboendena? Det handlar också om huruvida kommunerna framställas som att man har övertaliga platser. Trots stort behov av sådana.

Aftonbladet hade besökt Gustav Lillus, 81 år, några dagar efter julen 2008. Han ville sin sista tid få komma till ett serviceboende eller gruppboende. Nu är Gustav död. Han hade åkt in och ut på akuten Huddinge sjukhus ett 20-tal gånger. Den behandlade läkaren sa att Gustav var bara en av många sköra, gamla, multisjuka som söker sig till akutsjukhusen. (AB 26 jan. 2009.)

Gustav Lillus hade diabetes, KOL, njursvikt, kärlkramp, hjärtsvikt, prostatacancer och svårt att andas. Var fjärde timme inhalerade han för att underlätta andningen. Han ansökte om att få komma till ett särskilt boende eller servicehus för han var sjuk och rädd. Rädd för att en dag bli liggande på golvet, så han uttryckte det. Drabbad av någon av alla sina sjukdomar och inte hinna fram tid.

Det blev avslag på Gustavs ansökan. Han ansågs för pigg. Dottern ringde honom dagen därpå. När ingen svarade tog sig ett barnbarn in via balkongen och slog ut en fönsterruta. Där låg Gustav. Och som han värst av allt tidigare befarat –ensam på golvet. Han dog senare av en stroke på Huddinge sjukhus.

Eivor Karlsson, Grön Senior