Några äldre aktningsvärda politiker – Ulf Adelsohn (m), Birgit Friggebo (fp), Thornbjörn Fälldin
( c) och Alf Svensson (kd) – har mobiliserats att underteckna ett försvar för Jobbskatteavdraget i DN den 20/6.
Avsikten är uppenbarligen att inför valet söka motverka effekten av att samtliga Pensionärs-organisationer enhälligt förklarat att de anser jobbskatteavdraget vara såväl orättvist som odemokratiskt.
I artikeln blandas sanna påståenden med falska. Det är sant att alla – såväl yrkesverksamma som pensionärer - tjänar på att så många som möjligt kommer i arbete. Falskt är – att fler jobb skapas därför att äldre betalar mer skatt än andra vid samma inkomst. Alliansens budskap är på den punkten inte trovärdigt. Därför uppfattas jobbskatteavdraget av pensionärerna som en vanlig skattesänkning, som de inte får del av.
Viktigt för att jobb skall skapas - är att det finns en tillräckligt stor efterfrågan. Större efterfrågan kan uppnås om skatterna sänks. Då får medborgarna större utrymme för privatkonsumtion. Förutsättningen är dock att extrapengarna konsumeras – och inte sparas, som många yrkesverksamma gjort – och att de konsumeras i Sverige – och inte på en strand i Fjärran Östern, som många andra yrkesverksamma nu gör. Om målet är att öka efterfrågan i Sverige - är sänkta skatter till pensionärer minst lika bra som sänkta skatter för andra – om inte bättre. Lägg dessutom märke till den själviska atmosfär som kan sprida sig mellan generationerna på grund av Alliansens orättvisa jobbskatteavdrag – alls inte lyckligt för ett samhälle.
Det är inte sant att jobbskatteavdraget gjort att Sverige ekonomiskt sett ligger bättre till än de flesta andra länder eller att detta beror på att pensionärerna betalar mer skatt än andra vid samma inkomst. Det beror istället på att politiker av alla kulörer på senare år accepterat sunda budgetprinciper.
Det är sant att Alliansen - efter påtryckningar från Pensionärsorganisationer - sett sig nödsakade att vid två tillfällen sänka skattetrycket också för pensionärerna.
Sänkningarna för en genomsnittspensionär med 13 000 kr/månad uppgår till 208 kr/månad. En yrkesverksam med samma inkomst har fått 908 kr/månad extra. Alliansens politik har sålunda skapat en klyfta på 700 kr/månad mellan pensionärer och yrkesverksamma. Har man inte de 15 miljarder som erfordras för en demokratisk rättvis skattepolitik - då finns alltid möjlighet att omfördela avdraget.
De rödgröna anser att det är principiellt fel att pensionärer skall betala högre skatt än andra medborgare vid samma inkomst. Trots att de rödgröna vet vad som är rätt – lovar man bara att minska klyftan med 50 % samma år som de vinner valet.
Alliansen däremot anser fortfarande att det skall finnas en vidgad klyfta mellan pensionärer och yrkesverksamma. Den klyftan lovar man visserligen att minska ytterligare under hösten – hur mycket – får vi möjligtvis veta under Almedalsveckan.
Om klyftan därefter återigen skall öka har man inte berättat om.
De fyra äldre politikerna framför - mycket riktigt - att pensionerna inte är den enda frågan som är viktig för pensionärerna. Som exempel nämner de - rätten att få arbeta efter 65 år – om det felaktiga i att ungdomar värderas högre än äldre. De pekar på att Alliansen har gett betydande incitament för äldre att arbeta vidare efter 65. Det är bra.
De fyra äldre pekar också på att Alliansen stöder mindre byråkratiskt krångel för de som bor på äldreboenden – de skall bl.a. få dricka ett glas vin till maten. Men är detta verkligen en blockskiljande fråga – eller ett bärande argument för att äldre skall betala mer skatt an andra vid samma inkomst.
Inget av dessa åtgärder ger heller dem som redan gått i pension en förbättrad ställning.
Nu har de fyra äldre politikerna sagt vad de tycker. Vad de 1,8 miljonerna äldre tycker om att - från sina låga inkomster - få betala mer skatt än andra – det får vi se efter valet 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar