Berthel Nordströms brev 3 juni 2009

Detta brev har gått ut till:
Talmannen 1
Riksdagsmän 349
Regeringsledamöter 20
Opinionsbildare 470
SUMMA 840
Gå in på www.aldreomsorgenipolitiken.se
och läs boken ”Vad varje pensionär bör veta – nu och inför valet 2010”. 2009-06-03


KG Scherman
Tidigare generaldirektör i
Riksförsäkringsverket


KG
En kris för pensionärerna – och för riksdagsmännen.
Tack för Ditt kraftfulla inlägg i dagens SvD. Kanske kan detta äntligen få igång en seriös debatt – inte bara om pensionerna – utan även om den miserabla politiska situation vi fått på senare år – där det inte går att få igång en seriös samhällsdebatt – vare sig med riksdagsledamöter – eller bilda samhällsopinion via medierna.

Situationen i Riksdagen beskrivs med önskvärd tydlighet såväl i Gunnar Wetterbergs som i Ann-Marie Pålssons artiklar, som båda bifogas. Även i England reses krav på att medborgarna skall få ett rimligt inflytande genom kontakter med sina parlamentsledamöter – för att kunna mötas i en öppen diskussion där logiska argument kan växlas - med en fair chans för båda parter att kunna övertyga varandra. Vi lever i en ny tid med Internet som möjliggör en sådan kommunikation.

Av de kontakter jag haft med riksdagsledamöter vet jag att få känner till hur de bestämmelser fungerar som reglerar pensionärernas liv. Jag hade en kontakt med en som sa: "Ja - men - jag sitter ju i Trafikutskottet." Hon hade inte en aning om under vilka bestämmelser 20 % av hennes väljare lever - de som finns bland de sämst ställda i samhället. Ofta möts jag av svar som tycks vara hämtade ur en mallbok gemensam för alla Allianspolitiker – ytterligare ett belägg för Wetterbergs och Pålssons tes.

I mitt brev till Cristina Husmark Pehrson den 3/5 skrev jag:
Med Försäkringskassans sifferunderlag kan följande %-uella jämförelse göras av realinkomstutvecklingen mellan yrkesverksamma och pensionärer - under perioden 2002-2014:
Medan de yrkesverksamma får en realinkomstförbättring på 25,5 % kommer pensionärerna att få en realinkomstförsämring på -4,4 %. Förutom den realinkomstklyfta på 32 % som skapades under åren 1994-2003 tillkommer nu ytterligare en på 30 %.

En medelpension på 12 000 kr skulle sjunka med –12,6 % eller drygt 1 500 under åren 2010-2012. - Orimligt!. Det räcker därför inte med en omfördelning av pensionsminskningen – här krävs en kritisk granskning av pensionssystemets funktion.

En genomsnittspension på 12 000 kr kommer sålunda att sänkas med:

Ingen i Riksdagen svarar. Ingen av pensionärsorganisationerna tar heller upp frågan. Ingen i pressen – men alla har fått uppgifterna.


2010 = 6 190 kr
2011 = 14 400 kr
2012 = 18 140 kr
SUMMA 38 730 kr

I brevet ifrågasatte jag om bromsen verkligen skall tillämpas på samma sätt för pensionsrätter som på aktuellt utgående pensioner. – Ingen reaktion. Läs gärna hela brevet till Cristina Husmark Pehrson – det finns på www.aldreomsorgenipolitiken,se

Den parlamentariska äldreberedningen Senior 2005 underströk vikten av att pensionsåldern höjs. Situationen försämras ytterligare genom att många unga allt senare kommer in i arbetslivet, dels beroende på att en del börjar sin yrkeskarriär med att ta ut långsemester - men också därför att de inte får något arbete på grund av att facket stipulerat för höga ingångslöner. Alla vet vad som behöver göras – men ingen gör det. Det här är inga frågor man vinner val på. Trots det måste beslut fattas.

Allianspartierna tar inget intryck av att en samlad pensionärskår på 1,6 miljoner människor inte accepterar att få betala högre skatt än andra medborgare. Vi bryr oss inte – är Regeringen svar. Istället planerar man att efter krisen ytterligare öka på ”jobbskatteavdragen”.

Alliansens partier gör rätt när de vill stimulera att fler kommer i arbete. Men att satsa hela det disponibla kapitalet - 65 miljarder - på att få folk att vilja arbeta – och på dem som redan har ett jobb – är inget annat än ett skenmotiv för att sänka skatterna för en fraktion i befolkningen. De flesta förstår att för att få fler i arbete krävs en större efterfrågan. Det är inget fel med att sänka skatterna om man kan – men då skall det gå till alla.

Oppositionen har inte fullgjort sitt uppdrag att granska regeringsmakten t.ex. bevisat att Regeringen inte har stöd för jobbskatteavdraget i den ekonomiska forskningen, som de säger. Det är bara att läsa vad forskningsinstituten själva skriver. Det finns i min bok på sidan 63 på hemsidan ovan.

Oppositionen lovar litet vagt att när möjligheterna finns skall pensionärerna få samma skatteskalor som de yrkesverksamma. En del Allianspolitiker svarar då att Oppositionen kommer att lösa ojämlikheten genom att höja de arbetandes skatter – då får ju alla lika. Någon klar deklaration från Oppositionen hur de kommer att agera har inte getts.

På Riksdagens hemsida finns en beskrivning om vilket uppdrag Riksdagens Talman har. Däremot finns ingen beskrivning vilket uppdrag en riksdagsman har – t.ex. att han skall värna om grundlagen – eller om alla medborgares lika rätt. Kanske kan någon informera mig – kanske Talmannen, som också skall få en kopia av detta brev.

Att det är så illa som det är kanske beror på frågan om var riksdagsmännen har sin lojalitet - mot dem som valt dem – eller mot den partiorganisation som satt upp dem på valbar plats? (samt deras vetskapen om – att om de fronderar – så finns de inte längre på valbar plats vid nästa val).

Jag hoppas att någon reagerar på Ditt värdefulla inlägg – och att det inte bara läggs till handlingarna – d.v.s. går samma öde till mötes som Gunnar Wetterbergs och Ann-Marie Pålssons inlägg tycks göra .

Med vänliga hälsningar

Berthel Nordström