MP:s
äldrepolitik
På sin kongress i maj 2012 antog Miljöpartiet denna proposition om äldrefrågor
LIVSKVALITET PÅ ÄLDRE DAGAR
Antalet äldre ökar i alla länder i
Europa, så också i vårt land. Drygt 20 % av befolkningen i vårt land är över 65
år. Många äldre lever ett aktivt liv mycket längre än tidigare generationer. En
del vill arbeta längre upp i åren medan andra ser möjligheten att kunna göra
nya saker och delta också på andra sätt i samhällsutvecklingen. Ändå finns det
många som idag inte ser den äldre befolkningen som en resurs utan som en
belastning. Ändå är sanningen den att de allra flesta äldre klarar sig själva
eller med mycket liten hjälp långt upp i åren och att de som inte gör det har
rätt till en värdig omsorg.
Inom
samhället och politiken finns många områden som berör äldre direkt och
indirekt. Vi har valt ut fyra områden där vi ser uppenbara behov för
förbättringar. Det handlar om de äldre som resurs, åldersdiskriminering, äldres
boende och äldreomsorgen.
Äldre som resurs
Människor i olika åldrar måste på ett
naturligt och respektfullt sätt kunna mötas på arbetet, på fritiden och inom
politiken. Umgänge och kunskapsutbyte över generationsgränserna är viktigt för
både unga och gamla och dessutom en väg att motverka åldersdiskriminering i
alla dess former. Med tanke på de globala utmaningarna är det mer angeläget än
någonsin att äldre med sina erfarenheter arbetar tillsammans med unga som har
andra erfarenheter, för en bättre och grönare framtid.
Många pensionärer gör en viktig
samhällsinsats. En del, som orkar och har möjligheter, fortsätter sitt
förvärvsarbete även efter pensionsåldern. När det gäller äldre i arbetslive,
förtjänar det att nämnas att bland de företag som har haft den snabbaste
tillväxten på senare år återfinns företag som anställer seniorer. Sådana
företag utför arbeten inom alla samhällets områden men med tonvikt på service
till hushåll såsom barnpassning, trädgårdsskötsel, reparationer m m.
I Japan använder sig företag regelbundet av s.k. seniora vägledare.
Detta innebär att äldre betrodda medarbetare rådfrågas innan beslut fattas i
komplicerade och svåra frågor. Helt säkert är att i många kulturer världen
över är det en god sed att alltid rådfråga äldre, mer erfarna människor. Detta
förekommer sällan i Sverige, där äldres kunskaper ofta är en outnyttjad
resurs.
Ännu fler äldre arbetar ideellt och
obetalt. Det är okänt hur många anhöriga som, ibland mot en viss ersättning,
vårdar sin sjuka make eller maka. Helt klart är att det har en stor betydelse
för samhällsekonomi. Utan de anhörigas insatser skulle belastningen på såväl
sjukvården som kommunerna vara mycket större.
Att vårda en närstående kan ge stor
tillfredsställelse men kan också vara ansträngande. Enligt socialtjänstlagen är
kommunen skyldig att erbjuda de anhöriga olika former av stöd som avlösning och
växelvård. I vissa kommuner finns också samtals- och stödgrupper. En del har
även anställt en anhörigkonsulent som man kan vända sig till. Tyvärr återstår
ännu en del att göra i många kommuner.
Pensionärer utför också frivilliginsatser
på många andra områden som att hämta och lämna barnbarnen på förskola och
fritidshem, vara extramormor/farfar, läxhjälpare och hundvakt. Åter andra
engagerar sig efter pensionen som volontärer genom frivilligorganisationer som Röda
Korset och pensionärsorganisationerna. Genom att ordna olika aktiviteter,
skapa mötesplatser och göra hembesök hos ensamma gamla, bidrar volontärerna
till att bryta isolering och ge sig själva och andra möjlighet till ett rikt
liv och bibehållen hälsa på äldre dar. Detta ideella arbete borde få större
uppskattning och kunna värderas i ekonomiska termer.
Det saknas i dag vederhäftiga beräkningar
av frivilligsektorns ekonomiska värde. Det saknas också beräkningar för hur
mycket extra som tillförs BNP genom pensionärers avlönade arbetsinsatser. Om
båda dessa delar av det arbete som utförs i samhället skulle falla bort skulle
det påverka hela samhällsekonomin negativt.
Regeringen, idéburna organisationer inom
det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting har gjort en gemensam
överenskommelse om synen på frivilligsektorns betydelse i vårt samhälle
(Överenskommelsen). Syftet med Överenskommelsen är bland annat att utveckla en
större mångfald av utförare och leverantörer av hälso- och sjukvård samt
omsorg. Inom ramen för det arbetet ser MP det som angeläget att arbeta med att
stärka bilden av äldre som en resurs i vårt samhälle.
Åldersdiskriminering
År 2009 infördes en ny diskrimineringslag i
Sverige, där ålder infördes som diskrimineringsgrund men begränsat till
arbetslivet och utbildningsområdet. Ålder som diskrimineringsgrund omfattar
alla, eftersom alla har en ålder, men behovet av skydd kan vara extra stort
för äldre och yngre personer. I dag
är åldersdiskrimineringen framför allt
mot äldre på arbetsmarknaden betydande, enligt en undersökning från
Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Utredningen ”Ett utvidgat skydd mot
åldersdiskriminering” föreslår att skyddet mot åldersdiskriminering ska
utvidgas till andra samhällsområden på samma sätt som andra
diskrimineringsgrunder, med några undantag, t ex åldersgränser för köp av
alkohol och tobak. Åldersgränser ska alltså få förekomma om de är sakligt
motiverade men slentrianmässigt satta åldersgränser ska inte få förekomma. MP
stödjer utredningens förslag.
Enligt utredningen förekommer
diskriminering av äldre på bostadsmarknaden och inom hälso- och sjukvården. Ett
exempel är att rehabiliteringen efter en stroke oftast prioriteras för dem som
är yngre än 65 år. Det är orimligt att ålder ska avgöra möjligheten att få
hjälp att återgå till ett normalt liv efter en stroke.
Äldres boende
Rätten till bostad är grundläggande i
vårt land. För äldre personer med särskilda behov blir det än viktigare att ha
bostad och att ha rätt sorts stöd och hjälp i boendet. Det är ytterst ett
kommunalt ansvar att tillse att äldre med behov av stöd och hjälp får detta.
För den som inte kan bo i den egna bostaden kan ett särskilt boende behövas.
Under senare tid har i stora delar av landet en omvandlingen skett av särskilda
boenden med service till så kallade trygghetsbostäder. Samtidigt har antalet
platser i kvarvarande boenden minskat. Detta innebär ofta högre kostnader och
sämre service och hjälp för de boende i och med att t.ex. bemanning dygnet
runt, matsal och återkommande aktiviteter, försvinner. Denna utveckling, som
genomförs i många kommuner, är mycket problematisk. Så kallade
trygghetsbostäder ger sällan någon trygghet – trygghetslarm kan man få oavsett
var man bor.
Seniorbostäder och s.k. trygghetsbostäder
är i många fall bostadsrätter och blir omöjliga att finansiera för många äldre
personer som oftast nekas banklån. Det gör det extra viktigt att hyresrätter
prioriteras.
En viktig sak att minnas är att valfriheten
medför att de som bor i s.k. trygghets-bostäder och seniorbostäder har olika
utförare av tjänster hos de äldre. Även hemsjukvården kan utföras av flera
olika företag. Det betyder att samma trygg-hetsboende kan besökas av ett stort
antal företag inom hemtjänst och hemsjukvård varje dag. Det kan även förekomma
att antalet personer som besöker den äldre ökar.
För att människor ska kunna klara sig
själva i sin boendesituation så länge som möjligt är det viktigt att inte
grundläggande samhällsservice läggs ned eller flyttas så att den blir mindre
tillgänglig. Många av samhällets nuvarande funktioner som post, bank,
försäkringskassa, dagligvaruhandel mm förutsätter ju antingen friska ben eller
tillgång till internet.
Många äldre bor kvar i stora hus eller
lägenheter, trots att de egentligen vill eller skulle behöva flytta till
bostäder som är bättre anpassade för de funktionshinder som ålderdomen per
automatik för de allra flesta innebär. Orsaken är ofta att kommunen i sin
planering inte aktivt försöker tillgodose också äldres behov av så kallad ”boendekarriär”,
d v s möjligheten att i friskt tillstånd flytta till ett mer anpassat boende
på ett sådant sätt att det för den enskilde också är möjligt rent ekonomiskt
att flytta. Med en bra planering för boendekarriär kan kommunerna både skapa
tryggare boenden för äldre och ge yngre och barnfamiljer möjligheter att bo i
villa eller större lägenhet. Kommunerna måste beakta detta i sin
bostadsförsörjningsplanering.
Äldreomsorg
För att vi ska få behålla hälsan upp i
åren så kräver det att det finns en trygg äldreomsorg som ger god omvårdnad och
erbjuder äldre delaktighet.
Alla ska kunna lita på omsorgen i Sverige,
alldeles oavsett vem som utför den. För kvaliteten är det inte avgörande vilken
skylt som finns utanför boendet, utan med vilken värme, värdighet och
delaktighet man bemöts som omsorgstagare. Som anhörig är det ofta smärtsamt att
se när en närstående insjuknar i ålderdom med kanske demens som följd; då ska
man kunna vara trygg med att det finns en god omsorg med hög kvalitet och
tillräckligt med personal, såväl på särskilda boenden som i hemtjänsten. MP har
i riksdagen fått igenom ett uppdrag till Socialstyrelsen att utfärda riktlinjer
för kommuner om bemanning på särskilda boenden. Målet är att säkerställa att de
äldre som bor på särskilda boenden får den omsorg de har rätt till, och att
äldre och anhöriga kan vara säkra på vilken personal som finns tillgänglig.
Kommunerna står inför omfattande utmaningar när det gäller att säkerställa
försörjningen av tillräckligt mycket personal med rätt kompetens inom äldreomsorgen.
Kompetenskrav på personal ska finnas i upphandling av all äldreomsorg och
villkoren för vidareutbildning av omsorgspersonal måste ses över. Alla äldre
ska ha rätt till den specialistvård som man har behov av, exempelvis kontakt med
geriatriker eller kurator. I dag är det brist på både geriatriker,
specialistsjuksköterskor och annan specialistkompetens. Det är viktigt att de
lokala kollektivavtalen inte motverkar vidareutbildning eller löneutveckling.
Vi vill inrätta en oberoende myndighet,
Vårdinspektionen, som har ansvaret för att utöva tillsynen över all den vård
som erbjuds våra äldre, såväl kommunal som privat. I dag ligger
inspektionsansvaret på Socialstyrelsen, men det finns behov av en oberoende
myndighet som ser till att kvaliteten inom äldreomsorgen upprätthålls. Därför
behöver det inrättas en myndighet liknande Skolinspektionen som ska kontrollera
kvaliteten. Den nya myndigheten ska kunna göra stickprovskontroller och
oanmälda besök. Vårdinspektionen ska utveckla kvalitetskriterier, bland annat
genom öppna jämförelser.
Alla kommuner ska ha tillgång till
äldreomsorgsinspektörer eller motsvarande som ska följa upp såväl den egna som
den upphandlade verksamheten. Fokus ska ligga på uppföljning av avtal vid
upphandlad verksamhet och uppföljning av kvalitets-åtaganden vid verksamhet i
egen regi. Ett strukturerat samarbete med den medicinskt ansvariga
sjuksköterskan (MAS) ska finnas. Inspektörerna ska informera Vårdinspektionen
om väsentliga brister i äldreomsorgen. Inspektörerna hanterar inte
individärenden. Kommuner ska inte få ingå avtal med privata företag om
äldreomsorg utan att vitesklausuler finns för bristande uppfyllelse av
avtalet. Inspektörerna granskar även detta. Sammanfattningsvis kan
inspektörerna beskrivas som en kommunal internrevision avseende äldreomsorgen.
De anhörigas kunskap och kännedom om
behoven hos den äldre personen är värdefull och ska tas tillvara. De anhöriga
ska kunna känna sig sedda och deras önskemål ska tillmötesgås hos vårdgivaren
så långt det är möjligt. Vårdgivaren ska vara skyldig att informera om och
säkerställa att anhöriga får ta del av upplägget och innehållet i den äldres
vård och omsorg, under förutsättning att den äldre själv godkänt detta.
Samtliga äldreboenden ska, genom kommunen eller landstinget, kunna erbjuda de
anhöriga möjligheten att prata med en kurator med specialisering på anhöriga
till äldre och/eller dementa. Det ska också finnas möjlighet för anhöriga att
delta i träffar för närstående som ordnas i äldreboendets lokaler.
Ett liv med innehåll kräver självbestämmande, socialt
umgänge och möjlighet till deltagande. Alla ska ha möjlighet att uppleva
samvaro, gemenskap, fysiska aktiviteter, kultur och annan stimulans. Det ska
vara möjligt att själv välja insatser i äldreboende och hemtjänst efter egen
prioritering. Om man vill ha sällskap vid matbordet ska man själv kunna välja
det, och även matlagning i hemmet. En mångfald av aktörer ska uppmuntras, så
att exempelvis önskemål om språkkunskaper kan tillgodoses.
SAMMANFATTNING I PUNKTFORM
Kongressen
beslutade att MP ska arbeta för
1. att uppmuntra framtagandet av ett generationsöverskridande mentorskap,
2. att en skärpt lagstiftning mot
ålderdiskriminering införs inom följande områden: varor, tjänster och bostäder,
allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården,
tandvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen,
studiestöd och offentlig anställning,
3. att det uppförs fler kollektiva boenden i
form av hyresrätter,
4. att kommunernas ansvar för äldres boende
tydliggörs, så att det alltid finns äldreboenden med god service och tillgång
till vård, för de äldre som behöver detta,
5. att trygghetsboende ses som ett komplement
till servicehus och inte ersätter dem,. att en bra övergång mellan sjukhusvård
och hemgång säkerställs, till exempel genom korttidsplatser och väl utvecklad
hemsjukvård,
6. att kommunerna i sin samhällsplanering aktivt
ska underlätta så kallad boendekarriär för friska äldre,
7. att kompetenskrav på personal ska anges i
alla upphandlingar av äldreomsorg,
8. att det inrättas en myndighet liknande Skolinspektionen
som ska kontrollera kvaliteten inom äldreomsorgen,
9. att alla kommuner ska ha tillgång till äldreomsorgsinspektörer
eller motsvarande som ska följa upp såväl att den egna som den upphandlade
verksamheten följer uppsatta regler och avtal,
10. att närstående får information om upplägg och
innehåll i vård för den äldre, om den äldre godkänt detta, samt att anhörigas
rätt till stöd från kommuner inkluderar stöd av kurator och att kommuner ska ge
anhöriga möjlighet till träffar för kunskapsutbyte,
11. att livskvalitet på äldre dagar även ska
innebära möjlighet till att påverka sin kost,
12. att det bör bli en ”lex Gulli” för läkemedel
eftersom läkemedelsanvändning för äldre är en viktig fråga som trots medicinska
genomgångar både överanvänds och felanvänds,
13. att personer över 65 år också ska få
rehabilitering dock utan prioritera bort yngre.
SLUT